Av Anton Hansson, Lunds Universitet
Undersökningar vid Haväng genom åren
Bland ortsbor har det länge varit känt att något har funnits på havets botten utanför Haväng. Berättelserna om stubbar som flutit i land eller fastnat i fisknäten har varit många. Havängsområdet blev redan på 1880-talet föremål för en geologisk undersökning av Gerard De Geer. På 1960-talet började Lundageologen Tage Nilsson undersöka lämningarna vid Haväng. Han borrade i mynningen av Verkeån och kunde konstatera att platsen varit en färskvattenbassäng där en ekblandskog växt. Resultaten av hans undersökningar publicerades i skriften Ravlundafältets geologi från 1961.
Under 1980-talet var Havängsomraådet åter i fokus då de första undervattensundersökningarna genomfördes av privatforskaren Lars Hansen tillsammans med Lunds universitet och Malmö sportdykarklubb. Dykarna kartlade havsbottnen och flera stubbar togs upp till ytan för dendrokronologisk analys. Dock hittades inga arkeologiska lämningar.
Dagens undersökningar tog sin början 2003 då den dykande arkeologen Arne Sjöström började undersöka undervattenslandskapet regelbundet. År 2009 var det populärvetenskapliga projektet Havsresan, organiserat av Lunds universitet, på plats i Haväng. Nu tog man fram en detaljerad djupkarta över området, genomförde dykningar och borrade i havsbottnen. År 2013 intensifierades undersökningarna och är nu ett samarbete mellan de arkeologiska och geologiska institutionerna vid Lunds universitet.
Många olika metoder
En detaljerad djupkarta över området har tagits fram med ett flerstråligt ekolod, som gör att detaljgraden blir mycket hög. Djupkartan används som underlag för dykningarna och tolkningen av den dåtida miljön.
Dykarna utgår antingen från stranden eller från forskarlagets båt, som gör det möjligt att dyka längre ut. Dykarna letar efter arkeologiska lämningar och provtar trästubbar med hjälp av handsågar. Under ett dyk hinner man med att såga i en till tre stubbar, beroende på vattendjup och virkets seghet.
Borren slår ner långa plaströr i bottnen som sedan tas upp och delas på mitten (bilden ovan).
Från de organiska sedimenten på havsbotten har vi forskare hämtat flera borrkärnor för att kunna rekonstruera den dåtida miljön. Borrkärnorna har borrats från båten Ocean Surveyor, som ägs av Statens geologiska undersökningar (SGU). Borrkärnorna har sedan daterats och analyserats med ett flertal metoder. Åldern på borrkärnorna, stubbarna och de arkeologiska lämningarna har bestämts med hjälp av kol-14-dateringar. Från borrkärnorna har innehållet av pollen och kiselalger analyserats. Växter släpper ifrån sig pollenkorn för att föröka sig och en del av dessa korn hamnade i Verkeån och sjönk ner till botten där de blev inbäddade i gyttjan. Genom att identifiera olika arters pollenkorn i mikroskop så kan den lokala vegetationen återskapas. Kiselalger är känsliga varelser, och trivs bara under vissa förutsättningar. Genom att identifiera de olika kiselalgsarterna som levt i Verkeån går det att dra slutsatser om bland annat temperatur, grumlighet och näringshalt i vattnet.
Träden har undersökts med dendrokronologi, som innebär att tjockleken på trädens årsringar mäts. Årsringarnas tjocklek beror delvis på den lokala temperaturen och nederbörden, vilket innebär att träd som levt nära varandra under samma tid kommer att ha en liknande variation på sina årsringar. Detta används för att se vilka träd som har levt under samma tid och i vilken ordning träden har dött, för att på så sätt kunna rekonstruera hur snabbt vattennivån har förändrats.
Arbete under vatten
Vi som jobbat med undersökningarna vid Haväng
Många personer har varit inblandade i undersökningarna vid Haväng. Projektet är ett samarbete mellan de geologiska och arkeologiska institutionerna vid Lunds universitet. Från geologiska institutionen har Anton Hansson, Dan Hammarlund, Mats Rundgren, Hans Linderson, Katja Heger, Anette Nilsson Brunlid, Sofia Holmgren och Svante Björck varit inblandade. Anton gjorde sitt avhandlingsarbete i Havängsprojektet och är personen bakom den här utställningen. Från arkeologiska instutionen har Björn Nilsson och Arne Sjöström medverkat. Arne har dykt vid Haväng sedan 2003 och det är han som tagit alla undervattensbilder som syns i utställningen. Ola Magnell från Statens historiska museer har analyserat benfynden. Utöver dessa personer finns det ett antal personer som hjälpt till vid undersökningarna; främst Beesham Soogrim, 
som dykt med Arne under många år, och Krister Jeppson, som är kapten på vår dykbåt, samt ett stort antal andra personer som gjort ett eller flera dyk med Arne på Haväng genom åren och bidragit till nya fynd och kunskap om Haväng.
Anton vill tacka Havängs Museiförening för deras entusiasm kring forskningsprojektet och för att ha tagit initiativ till och på alla sätt bidragit till utställningen.