Av Anton Hansson, Lunds Universitet
Över och under ytan
Haväng är en del av det kuperade landskap som kallas Brösarps backar. Backarna bildades när inlandsisen smälte bort från Havängsområdet för ungefär 17 000-15 000 år sedan. Mellan Linderödsåsen i väster och den tillbakadragande inlandsisens front, som då låg nordöst om Haväng, fanns då ett landskap präglat av smältvattensjöar och kvarliggande isblock. När sjöarna dränerats och isblocken smält bort framträdde det kuperade landskap som vi ser i området idag. Verkeån slingrar sig genom landskapet och har på sina ställen bildat en djup dalgång. Till sist mynnar ån ut i Hanöbukten vid Haväng.
Haväng har en lång och rik historia. Norr om Verkeån står en megalitgrav, den så kallade Havängsdösen, som är ungefär 5 500 år gammal. Dösen grävdes ut 1869 efter att den framträtt ur sanden vid en kraftig storm. Några hundra meter uppströms från mynningen finns en fast fiskekonstruktion, kallad Öradekaren, som har funnits på platsen åtminstone sedan 1600-talet. I Verkeåns mynning finns nedslagna pålar som är resterna efter en hamnkonstruktion. Hamnen användes under en kort tid som en avskeppningshamn för alunbruket i Andrarum innan den lades ned i början av 1700-talet.
På havsbottnen öster om Verkeåns mynning gömmer sig resterna av ett gammalt landskap som har legat under ytan i mer än 8 000 år. Landskapet sträcker sig nästan 3 km österut från dagens åmynning och är ungefär 500 meter i nord-sydlig riktning. När man dyker ner under ytan möts man av välbevarade tallstubbar som står stadigt på bottnen och tjocka bankar av gyttja. Bankarna är ungefär en meter tjocka, men på sina ställen kan de resa sig upp till tre meter över bottnen. En del trädstammar sticker ut från gyttjebankarna. Det är rotändan som sticker upp från bankarna då träden föll med kronan först ned i den gamla ån och begravdes av gyttjan. Arkeologiska lämningar, ungefär 10 500-8 000 år gamla, till exempel fiskfällor av flätade hasselkäppar och djurben med slaktmärken har hittats inbäddade i gyttjebankarna.