Martorn | Havängs Museiförening

Starkt hotad även i Haväng

När man vandrar längs havet mellan Verkeåns mynning och Stenörens ålabod kan man bland växtligheten i anslutning till sandstranden hitta några få exemplar av Martorn (Eryngium maritimum).

Det känns stort och betydelsefullt eftersom martorn står upptaget på ArtDatabankens rödlista och är placerad i hotkategorin starkt hotad. Det finns alltså i Sverige inte många exemplar av arten kvar. Martorn är fridlyst och förutom de få exemplaren i Haväng kan man påträffa den sparsamt i Skåne på Bjäre- och Kullahalvön, Falsterbohalvön och Hammars backar vid sydkusten men arten har kraftigt minskat de senaste åren. I övriga Sverige ses den främst längs Bohusläns norra kuster men även Ölands och Gotlands kuster.

Martorn är lätt att känna igen, den liknar mest en tistel men tillhör ändå inte den växtfamiljen. Den har väldigt grova läderartade och handflikiga blad med uppåtböjda nerver som i bladkanten övergår i vassa tornar. Färgen skiftar i blåaktig till grågrön. Den blommar i slutet av sommaren och har då små blåaktiga blommor omgivna av stora vasst taggiga svepeblad. Namnet martorn kommer från latinets mare som betyder hav och syftar på att den växer vid havet. Torn i namnet martorn syftar på utseendet med taggar.

Martorn tycks med sitt utseende, alltså de hårda, läderartade och vassa bladen, det kraftiga rotsystemet kunna ha förutsättningar att stå emot både uttorkning, väder och vind men ändå minskar antalet successivt. Varför är det så? Det finns nog inget entydigt svar på den frågan. Naturvårdsverket anger flera olika möjliga faktorer och nämner bl.a. igenväxning med andra mer konkurrenskraftiga växter i dyn och strandmiljöer. Dessa växter, t. ex strandråg och sandrör har en bindande effekt på sanden och martorn som trivs i mer sandig miljö har svårt att hävda sig.

Det behövs mer forskning kring martorns överlevnad och spridning och vilka faktorer som påverkar. Med ökad kunskap om martorns ekologiska förutsättningar blir det möjligt att rikta åtgärderna för att bevara den vilket är en uppmaning från Naturvårdsverket. Att sprida information om martorn som fridlyst, är också ett sätt att värna om dess bevarande.

S B-R