Den exotiska kungsfiskaren är Verkeåns juvelsmycke. Det är en riktig skönhetsupplevelse att se den sitta solbelyst på en gren över åvattnet med sin klarblå rygg, grönblåa vingar och hjässa och rostbrun undersida. Men det krävs lite envishet och tur eftersom kungsfiskaren är skygg och snabbt flyger iväg om man kommer för nära. Tidiga morgnar händer det ändå inte sällan att man kan få se en skymt av den. En av favoritplatserna är träden närmast åmynningen. På sensommaren när ungarna är utflugna kan t.o.m. flera kungsfiskare hålla till där samtidigt.
Foto: Hans Bister
Den gråsparvstora fågeln – om man bortser från den oproportionellt stora näbben – reder sitt bo i ett meterdjupt hål rakt in i en sandhaltig strandbrink. Kungsfiskaren lever av småfisk som den fångar genom en plötslig djupdykning lodrätt ner från en utsiktsgren.
Kungsfiskaren är en härdig fågel som inte flyttar längre än nödvändigt för att hitta isfria vattendrag. Under de mycket kalla vintrarna 2010 och 2011 då isarna la sig över stora områden även ner på kontinenten dog troligen många kungsfiskare av brist på föda. Det märktes också att de blev ovanligare i södra Sverige under de närmast följande åren. Glädjande nog tycks de nu vara tillbaka till normalt antal igen i Verkeån. Frånsett bistert väder är nog minken det största hotet mot våra kungsfiskare.
Henning 7/3 2015