Då ljöd en sång från himmelen,
så skön som inga flera;
det var den lilla lärkan grå,
så svår att observera.
(Ur Birger Sjöbergs Fridas visor, ”Den första gång jag såg dig")
Beskrivningen stämmer fint på den i jordbruksbygder vanliga sånglärkan. Det är så man vanligen upplever sånglärkan under våren och försommaren: ivrigt och oupphörligt drillande från en stillastående punkt högt i skyn. Den är då påfallande svår att få syn på. Den streckade bruna och grå färgen gör den svår att upptäcka också när den sitter på marken. Det är först när den låter höra det torra locklätet prri som man kan känna sig säker på arten.
I Havängstrakten förekommer sånglärkan tämligen allmänt både kring Stigalund och på skjutfältet. En kraftig minskning av antalet sånglärkor har annars noterats i Sverige under de senaste årtiondena.
De främsta orsakerna är intensiva jordbruksmetoder och en minskad jordbruksareal. Genom obesådda ”lärkrutor” insprängda i den brukade jorden kan man förbättra sånglärkornas häckningsresultat påtagligt (Källa: Sveriges Lantbruksuniversitet).
Sånglärkan anländer hos oss redan tidigt i mars och stannar till långt inpå hösten. Honan bygger sitt bo med 3-4 ägg på marken. Två kullar hinner hon normalt med på en säsong.
Trädlärkan är en nära släkting till sånglärkan. Den kan man också få höra sjunga i vår bygd dock lite mera sällan än sånglärkan. Trädlärkan har en vacker, melodiös och lite vemodig sång: li-li-li-ly-ly-ly-tyll-tyll osv, helt olikt sånglärkan. Den kan sjunga både sittande på marken i öppen terräng, på en gren i skogen eller uppe skyn. Den första delen av dess latinska namn Lullula arborea är onomatopoetisk (ljudhärmande) medan det andra anknyter till träd. Trädlärkan är till det yttre lik sånglärkan. I flykten är dock trädlärkans korta stjärt ett bra skiljemärke.
Andra fåglar med ordet lärka i namnet, vilka man kan observera i trakten, är ängspiplärka, trädpiplärka och vår speciella raritet den sandstäppsberoende fältpiplärkan. Dessa piplärkor är dock närmare släkt med ärlorna än med lärkorna.
HR