Ett mäktigt högtryck över norra Europa ledde under mars i år till ovanligt lågt vattenstånd i Östersjön. I Hanöbukten var vattnet under flera veckor närmare 0,5 m lägre än normalt. Då kunde man se hur de två stenpirarna utanför Verkeåns mynning rest sig ur havet och med dem även ett femtital pålrester i rader ut från stranden. Det är vad som finns kvar av den hamnanläggning – ”Skiberups brugge” – som Jakob Beck lät anlägga i mitten av 1600-talet för att komplettera Kivik som utskeppningshamn för främst alun fån alunbruket i Andrarum. Hamnanläggningen fick en ganska kort livslängd och i början av 1700-talet tycks den ha upphört att brukas.
Pålraden fortsätter ca 70 m ut från stranden ner till ett djup av ca 3 m. Där ute finns det också några stenkistor som kan ha ingått i en hamnanläggning. Norr och söder om respektive pålrad finns rader av stenblock som troligtvis fungerat som pirer, (Arne Sjöström, Södertörns högskola, muntl.). De pålar som undersökts har alla visat sig vara av bok. Kol-14 datering av trämaterialet – dvs. tidpunkten när bokträden växte – har visat från 500-talet till 1600-talet (Lars Hansen, IK Foundation).
Enligt Arne Sjöström kan pålraderna ha fungerat både som en hamn ute i vattnet (yngre tider) för större båtar och under äldre tid främst som en spärr för sanden så att den inte skulle grunda upp åmynningen och gör det svårare för båtar att ta sig upp i ån, där man hade en mycket fin naturhamn. Pålarna som vid stranden står på ett avstånd av ca 1,2 m inom varje rad måste för att kunna skydda mot sanddriften varit förbundna med vidjor som skapade ett staket. Avståndet mellan pålraderna är drygt 10 m. Resterna av en pålkonstruktion (kaj?) av samma ålder har även påträffats så långt upp i ån som ca 100m från mynningen.
Hur en eventuell hamnanläggning kunnat se ut under medeltiden och tidigare kan man bara spekulera om. Men eftersom Havängsbygden bevisligen varit bebodd långt före 1600-talet (det finns gott om fornfynd från vikingatiden och Havängsdösen är daterad till yngre stenåldern, ca 3000 år f Kr) och eftersom det inte finns några andra naturliga lägen för en hamn längs en lång sträcka av Hanöbuktens kust kan man nog utgå från att Verkeåns mynning under långa tider varit en viktig hamnplats.
HR