Under en kraftig höststorm i början av 1800-talet blåste sanden bort och avslöjade vad som dolts under den: Havängsdösen, en grav från stenåldern.
En arkeologs berättelse från 1869
I en reseberättelse skrev arkeologen Hans Hildebrand följande: "För omkring tjugo år sedan bortsopades från själva strandbädden en massa sand och den ånyo i dagen komna marken, fann man med förvåning en grav från stenåldern …Gravkammaren är ännu öppen åt havssidan och är delvis fylld med sand…”
Det fanns skelett och flintredskap i graven
Av reseberättelsen framgick även att en bonde gjort en undersökning i gravkammaren och att denne funnit skelettet av en människa samt ”en mycket stor bila (yxa) eller mejsel af slipad flinta”.
Dösar byggdes vid kusterna
Dösar är en av de gravformer som uppfördes på 3000-talet före Kristus. Det var den första jordbrukande befolkningen som uppförde stenkammargravar som den här. Dessa storstensgravar är vanliga längs kusterna i Västeuropa och i Skåne finns de vanligen i närheten av kusterna och längs de större åarna.
Hur såg graven ut när den byggdes?
En dös byggdes med några stora block som tillsammans bar upp ett takblock. En kammare bildades och graven avgränsades med en kantkedja av stenar. En jord- och stenfyllning täckte in graven upp till takblocket. I dösarna var det bara en person som begravdes. Man har ofta hittat gravgåvor som den döde fått med sig vilket ofta är något handverkstyg eller mat och dryck i ett lerkärl. Det vi ser av Havängsdösen idag är alltså gravkammaren och kantkedjan.
