Juni i Haväng 2014

Åar, bäckar, dalgångar, raviner i Haväng

Det är åar och bäckar som danar landskapet i Haväng. På vägen mot havet skär vattendragen sig allt djupare ner i jorden och bildar dalgångar, slingrande i väst – ostlig riktning. Landskapet blir varierande och beroende på hur det brukats skiftar det i karaktär.

Längst i söder rinner Möllebäcken med mynning i norra delen av Vitemölla och med en kvarndamm strax före utloppet.

Klammersbäck passerar på sin väg Torup och bildar strax före sitt utlopp de djupaste ravinerna inne i en vacker bokskog. Bäcken rinner till stora delar genom betesängar.

Från Algunnakärret strax öster om Stigalund rinner en bäck under några hundra meter längs tångvägen. Femtio meter före stranden sjunker den helt ner i sanden igen. Den lilla ravin den bildar syns tydligt i det öppna landskapet. Verkeån, den största ån i området, har under årtusenden skapat en bred och vacker dalgång. Ån skiftar karaktär fler gånger och fallhöjden från källan vid Långaröd till havet är över 150 meter. Dalgången skär djup i landskapet under sin ca 2 mil långa färd mot havet. Till största delen är ån täckt av träd, som ridå eller genom skog, och källflödena till ån är många. Detta ger åns vatten en relativt jämn temperatur med max ca 13 grader under sommaren och den fryser sällan till under vintern. Livet i vattnet är också mycket rikt.

Bäcken, som börjar vid ”killan” intill där Killehusen låg, och som rinner vidare förbi där Bäckahusen låg, innan den försvinner ner i marken igen, har inte haft någon större roll i daningen av landskapet.

Minst märkbar är Knäbäcken vid vars mynning fiskebyn låg. Byn flyttades delvis när militären utökande skjutfältet. Bäcken är relativt liten men ger ändock ett tydligt avtryck i landskapet med sin täta träd och buskridå.

Till sist längst i norr mot Maglehem ringlar sig Julebodaån. Den är relativt vattenrik och bildar flera djupa raviner som dalgången söder om Olseröd.